Mod är ett arkitektkontor vars medarbetare har lång erfarenhet av att arbeta med projekt som — förutom att möta högt ställda krav på funktion, hållbarhet, ekonomi och alla de parametrar som definierar arkitekturen — även talar till användarnas och besökarnas känslor.
Med den insikten är det just förhållandet människor emellan som blivit utgångspunkten för Mods angreppssätt, inte de funktionella aspekterna av att skapa flöden mellan rum. De sidorna av uppgiften finns också där men för Mod förblir programmet medlet, det tillåts inte bli målet. Utmaningen uppstår när programmet förefaller stå i konflikt med målet, och ändå är det just det som arkitekturen ofta ska få oss att göra. Instinktivt bete oss på sätt som trotsar våra instinkter och erfarenheter.
Att det omöjliga faktiskt är möjligt har vi känt till sedan Héctor Guimard, med sina Métropolitain-skyltar som förde tankarna till den prunkande färg- och formrikedomen i en botanisk trädgård snarare än till ingenjörsvetenskapens senaste landvinningar, fick Parisarna att entusiastiskt använda tunnelbanan.
Metoden är att inte bortse från fantasi och känslor, utan att skapa en rumslighet som betraktar dem som en del av programmet. Trots att alla som övernattar på hotellet är olika och upplever miljöerna på sitt eget sätt måste arkitekterna anta utmaningen att förutse vad det är som gör rummen inspirerande, hur programmet ska omvandlas till miljöer många vill återvända till och minnas med glädje. För att göra det krävs inte bara erfarenhet och skicklighet — det krävs mod.
Daniel Golling, arkitekturskribent
